Det började nångång i lågstadiet då jag brukade sätta ena handen mot tegelväggen i skolan och var tvungen att göra samma sak med andra handen för att det inte skulle kännas ojämt. Först var det bara den där tegelväggen, men så småningom blev det mer och mer som gjorde att att det kändes ojämt. Det senaste året har tvångstankarna och tvångshandlingarna växt enormt. Minst 3 timmar per dag går åt till massa jobbiga känslor kring mina tvång och att utföra dom alla. Nu har jag fått nog! Vill bli av med det här nu. Det börjar tära på mig så otroligt mycket. Har hittils inte berättat det här för någon, bara någon enstaka. Trodde aldrig att jag skulle behöva det, för jag trodde inte att det en dag skulle påverka mig så mycket som det nu gör. Har hittills skrattat bort det, men nu är det inte kul längre. Det har gått från något som jag tyckte var unikt med mig till något som får mig att gråta om kvällarna. Det har börjat ta över mitt liv mer och mer.

Är så trött på att allt ska handla om talet 3.

Jag ska ha 3 skvättar mjölk i teet. Ska jag ha socker i måste det vara 3 sockerbitar.                                      

Ska jag höja volymen på teven måste det höjas med 3 varje gång och det ska alltid starta på 3. Alltså om volymen t.ex står på 3 och jag vill höja så måste jag höja till 6, sen 9, sen 12 osv. Tevattnet måste jag ta ut från mikron när det är 3 sekunder kvar, eller som med volymen 3, 6, 9, 12 osv...

Jag måste göra allt 3 gånger, jämt.

När jag ska åka hemifrån måste jag kolla så att elementet inte står på för hög värme, hela dagarna oroar jag mig för att huset ska vara nerbrunnet när jag kommer hem, även om jag vet att elementet är avstängt. Jag kollar så att jag har min telefon och andra viktiga saker med mig minst 10 gånger när jag ska åka hemifrån.

När jag kollar på tv, läser tidningar, böcker, kollar facebook eller andra sidor måste jag se till så att jag verkligen kollar noggrant vad det står. Kan läsa en mening 10 gånger om och ändå inte känna mig nöjd. Ibland, eller ja, ganska ofta när någon skriver något på facebook så bara måste jag kolla vilka som gillar, vilka som har kommenterat och vad och när dom skrev det. När jag spelar wordfeud måste jag ofta räkna i huvudet hur mycket poäng jag leder eller ligger under med .

Ena sidan av kroppen måste alltid "vara jämn" med den andra sidan. Gör jag något med vänster hand måste jag göra samma sak med höger hand, annars känns det ojämt och som att ena sidan är tyngre.

Alla saker måste stå precis så som jag vill att dom ska stå. Stolarna ska stå precis mitt emot varandra. Glasen i skåpet ska följa en rak linje. Filten i min säng måste ligga kant i kant med täcket. Den minsta kudden måste ligga ovanpå den stora kudden.

Detta är dock inte allt, det finns mer, men det skulle bli en hel bok då... Dom jag har radat upp är dom allvarligaste.

Ååh va skönt det känns att få lätta sitt hjärta lite, eller snarare ganska rejält. Sitter du i en liknande situation, kommentera eller hör av dig på något! Skulle känns skönt att prata med någon som sitter i samma situation..   

Peace & Love / Amanda          

Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv! Jag är glad att jag är den jag är.

För ett halvår sedan hatade jag mig själv ibland. Jag var allmänt trött på livet.

Jag mådde otroligt dåligt. Jag funderade flera gånger på att ge upp.

Jag orkade inte ta hand om mig själv. Jag blev sur på allt och alla.

Tålamodet fanns inte. Jag var självisk ganska ofta.

Gjorde någon något fel så blev jag sjukt irriterad. Jag störde mig på allt.

För minsta lilla blev jag sur. Jag var omogen och osäker...

...det där är inte jag, inte den riktiga jag.

Jag är en glad och sprallig tjej. En tjej som älskar att skratta och går runt ler, helt utan någon direkt anledning. En tjej som trivs med livet. Jag älskar mig själv, framförallt så är jag mig själv, ingen annan! Självisk är jag verkligen inte.

Jag tänker på andra otroligt mycket, men jag glömmer inte bort mig själv.

Jag dömmer aldrig någon. Jag tycker om andra människor för den dom är.

Finns så mycket jag kan skriva om mig själv, men detta får faktiskt räcka!

Precis sådär är den riktiga jag! Det är den jag är nu. Jag är inte längre den jag som jag var för ett halvår sedan. Visst kunde jag vara mitt riktiga jag då också, men inte lika ofta. Jag vet faktiskt inte varför jag har blivit "jag" helt plötsligt.

Jag tror att det är mycket pga mina vänner, min psykolog och min före detta pojkvän. Ni har verkligen fått mig att hitta tillbaka till mig själv!

Peace & Love / Amanda

Du står där och ser mig plågas.

Du ser hur tårarna rinner ner för min kind.

Du ser att mitt leende är falskt.

Men du ser inte att beror på dig.

Du har ingen rätt att dömma mig för något jag inte är.

Peace & Love / Amanda

Jag är så sjukt förbannad!

Jag förtjänar inte det här. Jag har inte gjort något för att förtjäna det heller.

Jag har inte snackat skit om dig, varit taskig eller anklagat dig för saker.

Det är precis det du gör om mig. Varför anklagar du mig för saker som du inte har någon aning om, om det är sant eller inte. Varför lägger du dig ens i?

Vill du ha bråk? Är du ute efter att såra mig?

Vet du vad? Jag bryr mig inte om vad du säger. Jag tar inte åt mig.

Jag skulle gärna vilja sparka dig mellan bena och be dig dra åt helvete, men jag ska inte sjunka lika lågt som du.

Nu till en annan person. Du börjar på J och slutar på N.

Jag är så trött på dig. Du förstör så mycket i mitt liv. Det enda du gör är att klaga på mig. Ska bli så skönt att slippa dig sen när jag flyttar. Längtar!

Peace & Love / Amanda

Fick denna fråga av en person här på bloggplatsen igår...

Mitt svar är ja och nej.

Jag tror inte att man blir helt ärligt förälskad i någon om man inte har träffat den personen. Däremot så tror jag att man kan få ett intresse för någon.

Man visar ju ändå en del av sin personlighet via nätet, men visst den kan ju vara påhittad, men det behöver den inte vara bara för det :)

Man lär ju känna varandra på ett sätt. Kanske inte känna, fel ord, men det är en bra början man har. Om jag pratar med en kille på nätet så har jag lättare för att prata med honom när jag väl träffar honom. Man kan få reda på ganska mycket om varandra när man pratar på nätet. Det kan leda till precis vad som helst egentligen :O Hahahah xD

Vet inte om jag har så mycket mer att säga. Det är en svår fråga!

Mitt svar är iallafall både ja och nej :) Hoppas detta duger :)

Peace & Love / Amanda

Detta måste världens finaste låt. Jag är kär i den. Så sjukt bra.

Jag ryser så fort jag hör den

Är klar med det mesta av allt plugg. Har lite i geografin kvar. Annars är jag klar.

Känns verkligen sjukt bra. Inte långt kvar nu. Kommer sakna alla i Gamma!

Känner mig lite deppig just nu. Vet inte varför? Jag har inget att vara ledsen för?

Dom senaste dagarna har jag faktiskt mått otroligt bra. Har inte gråtit en enda tår på flera dagar. Vanligtvis gråter jag mer eller mindre varje dag.

Jag är stolt över mig själv. För er som inte vet..Det har tagit slut mellan mig och min pojkvän. Yttligare ett namn att lägga på ex-listan ;) Nedå :)

Jag har såklart mått väldigt dåligt över det. Jag känner dock nu att jag har kommit över honom och det känns skönt :) Går inte in något mer på det nu.

Allt känns iallafall bra :) Borde väl sova nu? :/ Natti natti!

Peace & Love / Amanda