Direktlänk till inlägg 14 september 2011
Vet ni att jag har haft huvudvärk 5 dagar i veckan i 6 år?
Fler år kommer det säkert att bli..
Vissa veckor känns bättre än andra men i snitt är det 5 dagar i veckan.
Huvudvärken har förstört så himla mycket för mig. Jag har haft det jättejobbigt med att hänga med i skolan. Det är inte helt lätt att hänga med när man har huvudvärk nästan varje dag. Det ledde till att jag i slutet av nian fick anpassad studiegång.
Jag var bara i skolan 2 dagar i veckan. Resten gjorde jag hemma. Vissa uppgifter slapp jag göra och en del prov fick jag göra hemma. I vissa ämnen kunde jag alltså inte få mer än G. Jag sänkte mig i flera ämnen pga min huvudvärk.
Som tur är så kom jag iallafall in på samhäll. Det är jag otroligt glad över.
Trots att jag verkligen mår skit pga min huvudvärk så kämpar jag på ändå.
Jag går till skolan, jag gör mina läxor, jag städar mitt rum, är med kompisar och umgås med familjen. Det är verkligen en kamp att gå till skolan varje dag med huvudvärk. Oavsett om jag är van vid den så är det väldigt svårt att fokusera på
det jag ska göra. Vissa dagar känner jag för att ge upp...
Jag har sökt hjälp, redan för 4 år sedan. Jag blir skickad till den ena doktorn efter den andra. Jag har inte tillräckligt med fingrar för att räkna hur många olika läkare jag har varit till. Sjukgymnaster, psykologer, barnläkare, sjuksköterskor, hjärnspecialister m.m, listan kan göras lång. Jag har gjort magnetkameraundersökningar, blodprover, avslappningsövningar och en miljard andra undersökningar. Trots allt detta så har vi inte kommit nån vart på dessa på 4 år. Om något inte händer snart så vet jag inte vad jag gör. Är trött på detta nu.
Alla ni som är i ungefär samma situation som mig, SÖK HJÄLP om ni inte redan har gjort det. Var envisa! Det är inte okej att ha huvudvärk såhär ofta.
Peace & Love / Amanda
Hej!!! Åh vad läng sen det var jag bloggade, men gud va skönt det känns att börja igen! Håller mig till bloggplatsen fortfarande tycker det funkar så bra! Men nystart = Nytt tema på bloggen. Det är ju nämligen så att jag och min älskade pojk...
Det började nångång i lågstadiet då jag brukade sätta ena handen mot tegelväggen i skolan och var tvungen att göra samma sak med andra handen för att det inte skulle kännas ojämt. Först var det bara den där tegelväggen, men så småningom blev det mer ...
...efter att min blogg har varit hackad. Yes, det var någon som hackade min blogg. Så jag har inte kunnat logga in. Men nu är allt löst och jag drar igång bloggandet igen som att ingenting har hänt :) Det var ju ett tag sen jag skrev här ...
Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv! Jag är glad att jag är den jag är. För ett halvår sedan hatade jag mig själv ibland. Jag var allmänt trött på livet. Jag mådde otroligt dåligt. Jag funderade flera gånger på att ge upp. Jag ork...